Rosengård

Barnen där är sjukt fattiga. 30% av Malmös barn är fattiga och alla bor i Rosengård. Nu är det inte så illa som det låter. Dom är bara fattiga i statistiken. I Rosengård så gör man något åt sin situation och ser till att man får pengar och de saker man behöver. Jobba svart och personrån är bara ett par av många finurliga sätt. Men samtidigt så visar detta också att pengar är inte allt. Visst kan man flytta upp till Norrland och bosätta sig i en enorm villa som kostar lika mycket som en månads hyra för en normal trea i Malmö. Sen så får man bidrag för att man flyttar till glesbygden. Man kan leva som en kung med andra ord. Fast då en kung som inte har något att göra. En kung som bara kan titta på en massa träd och hoppas att en älg går förbi som man kan skjuta för att något ska hända i ens enformiga och inrutade tillvaro. En kung med självmordsdrömmar. En kung som dövar sin ensamhet med hembränt. En olycklig kung.

Nä, hellre fattig i en storstad än skjuten i huvudet i skogen.